Kapitel 49 i Laozi

圣shèng人rén无wú心xīn，以yǐ百bǎi姓xìng心xīn为wéi心xīn。
善shàn者zhě吾wú善shàn之zhī，不bù善shàn者zhě吾wú亦yì善shàn之zhī，得dé善shàn。
信xìn者zhě吾wú信xìn之zhī，不bù信xìn者zhě吾wú亦yì信xìn之zhī，得dé信xìn。
圣shèng人rén在zài天tiān下xià，怵chù怵chù；为wéi天tiān下xià，浑hún其qí心xīn。
百bǎi姓xìng皆jiē注zhù其qí耳ěr目mù，圣shèng人rén皆jiē孩hái之zhī。

Han styr enligt folket sedvanor; han kränker inte dess känslor och reglerar sina känslor efter dess.

苏轼 Sū Shì: Han har inga bestämda känslor; han baserar sina känslor på folket. Oavsett om människor är dygdiga eller odygdiga, behandlar han alla som dygdiga människor; oavsett om de är ärliga eller hycklande, behandlar han alla som ärliga människor. Han vet att dygd eller ondska, ärlighet eller hyckleri finns i dem; därför förändras hans känslor inte. Om det vore annorlunda, om han behandlade dygdiga människor som sådana och avvisade odygdiga människor; om han behandlade ärliga människor som sådana och avvisade hycklare, skulle man kunna säga att han vet hur man räddar människor? Därför avvisar han ingen. I världen, de goda och de onda, de ärliga och de hycklande, godkänner sig själva, medan de förtalar och rivs isär varandra. Den helige behandlar alla på samma sätt. Han gläds inte vid synen av de goda; han visar inte missnöje vid synen av de onda. På det sättet blir ingen högfärdig, ingen irriterad. Då omvänder sig alla, och världen börjar smaka på fred.

Bokstavligt "jag behandlar, etc.". 老子 Lǎozǐ använder fyra gånger pronomenet 吾 wú, "jag" före verben 善 shàn och 信 xìn. Denna passage har fått en annan tolkning: Om någon är dygdig, imiterar jag hans dygd; om någon inte är dygdig, tar jag emot honom med en känsla av dygd, så att han återvänder till dygden. Om någon är ärlig, imiterar jag hans ärlighet. Om någon inte är ärlig, behandlar jag honom med ärlighet, så att han återvänder till ärlighet.

Så är hans 德 dé, som man kan kalla ytterst dygdig (至善 zhìshàn), ytterst ärlig (至信 zhìxìn).

Utgåvan B erbjuder läxen 得 dé, "besitta", istället för 德 dé, "förtjänst": "Han besitter dygden, han besitter ärlighet."

Denna uttryck vill säga att han behandlar onda och hycklande människor som om de vore dygdiga och ärliga, och inte gör någon skillnad mellan dem.

Folket ser att den helige verkar inte skilja de goda från de onda, kan inte förstå orsaken och tittar på honom med förvåning; därför lyssnar de på honom med sina öron och tittar på honom med sina ögon. Å sin sida ser den helige på folket som ett barn. Han vet att de är utan kunskap som ett barn. I själva verket har ett barn för trånga synpunkter för att förstå beteendet hos en stor man. Likaså kan folket inte förstå och förstå den heliges vägar.

Folket beundrar den heliges exempel, lyssnar ivrigt på hans ord, betraktar honom med respekt, har förtroende för honom, älskar honom som en far och mor. Å sin sida fruktar den helige att skada folket, han bevakar det med omsorg och älskar det som ett nyfött barn.