Kinesisk grammatik är ganska enkel: inget genus (maskulinum/femininum), inget numerus (singularis/pluralis), ingen konjugation – orden är alla oföränderliga. Det är därför ordens placering är mycket viktig och, som vi kommer att se senare, följer en logisk ordning (men som ofta är motsatt vår). Kontexten spelar en viktig roll för att avgöra till exempel om man talar om en eller flera saker.
Den enkla meningen på kinesiska (mandarin)
På mandarin kinesiska konstrueras den enkla meningen enligt följande modell:
Det adjektiviska verbet
Men första överraskningen: 好 "må bra, vara bra" är det som kallas ett adjektiviskt verb, vilket betyder att adjektivet "bra" redan i sig innehåller verbet "att vara" eller "att må". Man behöver alltså inte lägga till ett hjälpverb till adjektiven på kinesiska.
Det speciella med dessa adjektiviska verb (att må bra, att vara trött, att vara glad, etc.) är att de i påståendeform underförstår en jämförelse. Alltså: 我好， är ingen fullständig mening och skulle översättas med "Jag mår bra medan..." ("du däremot mår inte bra" till exempel för att avsluta meningen).
För att ta bort jämförelsen och få en fullständig mening måste man lägga till adverbet 很 .
Meningen "Jag mår bra" skrivs alltså: 我很好
Men översätts denna mening med "Jag mår bra." eller "Jag mår mycket bra"? I skrift är skillnaden omöjlig att göra, det råder alltså tvetydighet. Däremot, i tal, om 很 inte betonas, betyder det "Jag mår bra."
Lyssna:
Om 很 betonas, betyder det "Jag mår mycket bra."
Lyssna:
Ingen konjugation
På kinesiska finns ingen konjugation:
我很好。 Jag mår bra.
你很好。 Du mår bra.
他很好。 Han mår bra.
Frågekonstruktion
På mandarin kinesiska konstrueras en fullständig fråga (eller ja/nej-fråga) på ett mycket enkelt sätt:
Exempel: 你好吗？ Mår du bra?
Anmärkning:
- eftersom det inte rör sig om en påstående mening underförstår det adjektiviska verbet (好 "må bra") ingen jämförelse. Det är alltså inte nödvändigt att lägga till 很 . Om man gör det betyder det istället: "Mår du mycket bra?" 你很好吗？
- i kinesiska frågor sker ingen inversion av subjektet. Meningens struktur förblir densamma: "subjekt + verb + objekt".
Adverbet 也
也 är ett adverb som betyder "också", "likaså". Precis som alla adverb på kinesiska placeras det framför verbet eller framför ett eller flera andra adverb som står framför ett verb. Det är en allmän regel i kinesisk grammatik.
Exempel: 我也很好。 Jag mår också (mycket) bra.
Som ni ser i exemplet har "jag också" inget verb på svenska, men fungerar med ett verb på kinesiska. På kinesiska måste man absolut upprepa verbet. 我也。 är omöjligt. Varför? För att på kinesiska fungerar ett adverb alltid tillsammans med ett verb.
Slutligen, om flera adverb följer efter varandra placeras 也 alltid först:
你很不客气，他也很不客气。 Du är inte alls (mycket inte) artig, han heller.
Liten anmärkning: 也不 översätts med "inte heller" på svenska.
