Kapitel 28 i Laozi

Ordet 雄 xióng « han », betecknar hårdhet och styrka; ordet 雌 cí « hona », betecknar mjukhet och svaghet; ordet 白 bái « vitt », betecknar ljuset; ordet 黑 hēi « svart », betecknar mörkret och mörkret (i andan); ordet 荣 róng « ära », betecknar heder och upphöjelse; ordet 辱 rǔ « vanära », betecknar lågt stående och förnedring.

Orden 溪 xī och 谷 gǔ betyder djupa dalar där allt vatten strömmar.

Orden 天下 tiānxià « allmänheten », används här med betoning för att beteckna riket. Alla stela (oflexibla) och starka människor, de som håller fast vid sina åsikter, de som har en hög uppfattning om sig själva, söker besegra människor; men människor gör bara att de motstår dem mer och mer.

De visaste, som vet att stelhet och styrka inte kan bestå, älskar att bevara sin mjukhet och svaghet (det vill säga de strävar efter att verka mjuka och svaga); de vet att det skenande ljuset inte kan bevaras, och de älskar att bevara mörkret (det vill säga att verka ständigt omgivna av mörker); de vet att ära och heder inte kan bevaras, och de älskar att förbli i förnedring och nedgång. Men eftersom de har placerat sig efter andra människor, placerar dessa dem före sig; eftersom de har sänkt sig, höjer människor dem. Därför kommer riket att underkasta sig dem (likt vattnet som strömmar mot dalarna); riket tar dem som förebilder.

Orden 常德 chángdé « ständiga dygder », betecknar mjukhet och svaghet, mörker och mörker (i andan), nedgång och förnedring; det är säkert egenskaper som varar ständigt.

Orden 婴儿 yīng'ér « barnets tillstånd », betecknar här den ursprungliga enkelheten.

Denna ursprungliga enkelhet, denna gränslösa renhet, har människan haft sedan början, det vill säga vid födseln. Därför säger Lao-tse att man måste återvända till den (när man har avvikit från den).

Även om människan vet att hon är upplyst, måste hon bevara sitt ljus genom att verka okunnig och som omgiven av mörker (likt en rik man som bevarar sina rikedomar genom att verka fattig och helt utan allt).

A förklarar ordet 常 cháng « ständigt », i adverbiell betydelse: Om människan kan vara riket förebild, kommer dygden att ständigt finnas i honom och inte svika honom.

Enligt ordens placering har jag föredragit att översätta ordet 常 cháng som adjektiv.

Orden 无极 wújí betyder « utan gränser ». Det är inte lätt att se vad Lao-tse menar med « återvända till det som är utan gränser ». E hänför det till den oändliga renheten och enkelheten i barndomen.

Enligt kommentatorn Chun-fou betyder dessa ord att han är tom (冥虚 míngxū), det vill säga (B) att han återför sitt hjärta till fullständig frihet från begär (忘心 wàngxīn 无欲 wúyù). H tror att det handlar om att nå en kunskap eller vetenskap utan gränser.

Den som vet att han besitter ära och heder måste bevara dem genom skam (det vill säga genom att verka täckt av skam och vanära).

Då kommer alla människor i riket att underkasta sig honom, likt vattnet som rinner från höga platser och strömmar ner i djupa dalar.

Ordet 足 zú (vanligen « räcka till ») betyder här « fullständig, perfekt ».

Ordet 朴 pǔ betyder här « den perfekta renheten i Dao ».

Orden 散而为器 sàn ér wéi qì (ordagrant: « sprida ut och bli kärl ») betyder att Dao gömmer sig i små verk. Men Dao innehåller inte ett enda materiellt varelse, och ändå finns det inte en enda av de tio tusen varelser som inte kommer från honom. En bit obehandlad trä inte innehåller ett kärl eller ett redskap (av trä), och ändå finns det inget kärl eller redskap (av trä) som inte är tillverkat av detta trä (när det har förlorat sin råhet och grovhet).

Dao har spridit sig och skapat andarna (神明 shénmíng); det har flutit genom universum och skapat solen och månen; det har delats upp och skapat de fem elementen.

Jag har följt Ho-chang-kongs mening: hans glosa 任用 rènyòng betyder « upphöjas till ämbeten ».

Han styr (由 yóu) riket genom den stora Dao och gör ingen skada.