Kinesisk text
道常无名。
朴虽小，天下不敢臣。
王侯若能守，万物将自宾。
天地相合，以降甘露，人莫之令而自均。
始制有名。
名亦既有，天将知止。
知止不殆。
譬道在天下，犹川谷与江海。
Översättning
Tao är evigt och har inget namn.
Även om det är litet i sin natur, vågar inte världen underkuva det.
Om furstar och kungar kan bevara det, kommer alla varelser spontant att underkasta sig dem.
Himmeln och jorden kommer att förenas för att låta en söt dagg falla, och folken kommer att lugna sig själva utan att någon befaller dem.
När Tao delades upp fick det ett namn.
När detta namn etablerats måste man veta hur man håller sig tillbaka.
Den som vet hur man håller sig tillbaka faller aldrig.
Tao är spritt över universum.
(Alla varelser återvänder till det) som floder och bäckar från bergen återvänder till floder och hav.
Anteckningar
Om man kallar det Tao, är det bara för att man har försökt ge ett namn åt det som inte har något namn.
Tao:s kropp (朴 ) är extremt fin; men så snart man använder den blir den oändligt stor.
Lao-tse menar att Tao är oändligt ärofyllt och inte ser något över sig.
Liu-kie-fou: Himmeln och jorden behövde honom för att börja födas; alla varelser vilar på honom för att leva. Vem vågar underkuva den som ger honom sitt ursprung och sitt liv?
Himmeln och jorden, människorna och varelserna har sitt ursprung i Tao. Därför kan de påverka varandra och växla tur om. Om furstarna och kungarna verkligen kan bevara Tao, kommer alla varelser att underkasta sig dem; himmelen och jorden kommer att harmonisera sig själva, och hundra familjer (folken) kommer att lugna sig spontant.
Orden 始制 (här, börja dela upp) svarar på ordet 朴 (enkel natur) i den andra meningen, och orden 有名 (ha ett namn) svarar på orden 无名 (har inget namn) i den första.
Tao:s enkla natur (朴 ) har inget namn. Efter att den har börjat (始 ) delas upp, får Tao ett namn.
Ordet 制 (vanligtvis göra) betyder här att dess enkla natur (朴 ) har (så att säga) skurits, delats upp, fragmenterats för att bilda varelser.
Tao, säger Sie-hoeï (kapitel I), är av sin natur tom och omaterialiserad. I den tid då varelserna ännu inte hade börjat existera, kunde man inte ge honom ett namn. Men när hans gudomliga inflytande hade verkat förändringar, och varelsen kommit ut (eller varelserna kommit ut) ur icke-existens, fick han då sitt namn av varelserna. I själva verket, så snart himmelen och jorden fick existens, föddes alla varelser ur Tao; därför betraktas han som modern till alla varelser.
Betydelsen av "man måste", som ges till 将 , finns också i Meng-tseu, bok I, s. 91, rad 7.
Tao fick ett namn först efter att det hade manifesterat sig i världen genom födelsen av varelser. Så denna mening: "När detta namn en gång har etablerats", verkar implicit innehålla den här: "När varelserna en gång har skapats". Då måste man veta hur man stannar, det vill säga, enligt C och Pi-ching, man får inte låta sig dras med och förföras av sinnliga ting, man måste förbli i perfekt lugn och vara tillfreds med sig själv; då kommer man inte att utsättas för någon fara.
Tao är spritt över universum; det finns ingen varel som inte har det, ingen plats där det inte finns.
Meningen: "Liksom vattnet i floderna nödvändigtvis återvänder till havet", betyder att i universum återvänder alla ting nödvändigtvis till Tao.
Sou-tseu-yeou: Floderna och haven är platsen där vattnet samlas; floderna och bäckarna från bergen är delar och som underdelningar av vattnet.
Tao är ursprunget till alla varelser; alla varelser är förgreningar av Tao.
Alla floder och bäckar från bergen återvänder till det centrala punkten där vattnet samlas, och på samma sätt kommer alla varelser att återvända till sitt ursprung (det vill säga, återgår till Tao därifrån de kommit).
Den här sista delen syftar till att starkt inpränta hos furstarna och kungarna plikten att bevara Tao, vars praktik kommer att säkra deras skydd av himmelen och människornas underkastelse.
Jag har lagt till orden "varelserna återvänder till honom" för att göra min översättning i harmoni med de bästa kommentarerna. För övrigt, utan denna underförstådd mening, skulle det vara omöjligt att ge en mening till den sista meningen i detta kapitel.
