Kapitel 42 i Laozi

李息斋 Lǐ Xīzhāi : Medan Tao var koncentrerat i sig själv, var ett ännu inte födt. Om ett inte hade födts, hur skulle det kunna finnas två? Två existerade inte eftersom ett inte hade delats upp (i universum för att bilda ting). Så snart det fanns ett (det vill säga när Tao hade skapats utåt), fanns det genast två.

E : Ett gav upphov till två, det vill säga, ett delades upp i principen 阴 yīn « kvinnlig » och principen 阳 yáng « manlig ».

E : Två gav upphov till tre (det vill säga, två skapade en tredje princip): den kvinnliga och den manliga principen förenades och skapade harmoni.

E : Tre, det vill säga denna tredje princip, den harmoniska andningen, kondenserades och skapade alla ting.

Flera tolkar förklarar ordet 负 fù med « vända ryggen mot, fly », och ordet 抱 bào med « vända sig mot, söka ». Enligt E betecknar ordet 阴 yīn här « vila », 阳 yáng « rörelse ».

童思敬 Tóng Sījìng knyter detta stycke till växter och träd och tolkar orden 阴 yīn och 阳 yáng som « kallt » och « varmt ». Växter, säger han, vänder sig bort från kylan och söker värmen, och en tom andning (en vital princip) cirkulerar inom dem.

Ordet 气 qì « andning » har delvis samma betydelse som det latinska ordet anima, som betyder både « andning » och « vital princip »; men det används inte, som anima, om « den intelligenta människosjälen ».

河上公 Héshàng Gōng : Ordet 冲 chōng betyder « tom, immateriell ». Denna harmoniska andning är roten till alla ting; men den är tom, mjuk och svag; den tillhör inte samma art som ting.

严君平 Yán Jūnpíng : Det som är litet, begränsat, mjukt och svagt (Tao), har varit ursprunget till himlen och jorden, och modern till alla ting; men människor hatar svaghet, begränsning, ofullkomlighet; och ändå tar furstar och kungar sina namn från detta. Är det inte därför att de ser ödmjukhet, svaghet, som de mest kraftfulla drivkrafterna i världen!

河上公 Héshàng Gōng : De namn som kungarna ger sig själva är ödmjuka termer. Om furstar och kungar inte föll ner, skulle riket inte underkasta sig dem. Därför tog kejsarna 尧 Yáo och 舜 Shùn tronen och betraktade den som om den vore främmande för dem; deras välgärningar hade en obegränsad omfattning, och än idag firas deras dygd. Den som föll ner, höjs av människor.

刘歆 Liú Xīn : De som i forntiden skapade de ödmjuka benämningarna som furstar skulle använda för att beskriva sig själva, tog dem från de förhållanden som människor generellt sett föraktar. De ville att, trots sin ära och högtidlighet, skulle kungarna inte glömma den nedlåtande och vanliga situation de kom ifrån.

B : Kungarna kallar sig så, eftersom minskning är roten till ökning, eftersom man genom att utåt förarmas och föllas ner, inåt berikas och höjs.

河上公 Héshàng Gōng : 桀 Jié och 纣 Zhòu använde rikets rikedomar och makt endast för sig själva; de förtryckte folket och tillfredsställde sina passioner; de tänkte bara på sig själva, utan att bry sig om andra människor; därför, även om de satt på tronen, övergav hela riket dem. Man ser därför att de som höjer sig själva, fölls ner av människor.

河上公 Héshàng Gōng : Det som människor lär ut, har jag aldrig missat att lära ut. Men vanliga människor vet inte hur man lär andra. De tänker bara på att öka sina kunskaper; de gör människor stolta, högmodiga; och denna övermod driver dem till våldsamma handlingar. De vet inte att våldsamma människor aldrig dör på ett naturligt sätt. Jag lär människor att minska sina begär varje dag, att hålla sig i ödmjukhet och måttfullhet, för att bevara den harmoniska dygden som är grunden och stödet för deras liv.

A, B : De vanliga människornas lära är att överge svaghet för styrka, mildhet för fasthet; jag lär att överge styrka för svaghet, den hårda fastheten för den mjuka som vet att ge vika för hinder.

Enligt tolkarna A, B verkar det som om texten borde säga: « Jag lär det motsatta av vad de vanliga människorna lär ut ».

Flera kommentatorer har utelämnat detta stycke, på grund av svårigheten att eliminera motsägelsen som det presenterar. Kanske är det bättre att anta läxen från en gammal text som citeras i varianterna hos G: « Det som människor har lärt mig, lär jag i sin tur andra människor ».

E : 教父 jiàofù : Som om han sa « den första av alla (mina) instruktioner ». Man ser att E översätter 父 fù med 先 xiān « det som kommer först », det första. 老子 Lǎozǐ säger att « Våldsamma människor får inte en bra död ». Även om människorna i hans tid lärde ut denna lära, förstod de inte dess mening, och ansåg den inte som mycket viktig. Författaren tar den som grund för sina instruktioner, eftersom han förstår dess fulla betydelse.

河上公 Héshàng Gōng förklarar ordet 父 fù med 磬折 qìngzhé, « en sorts klocka som användes för att kalla folket att komma och ta emot undervisning ». Här skulle ordet tas i bildlig betydelse för att beteckna den som förkunnar, som predikar en lära: « Jag kommer att vara lärare för läran ».

En enda kommentator (G) översätter orden 教父 jiàofù i bokstavlig betydelse: « Jag kommer att vara fadern till läran ».